Världens bästa delfin


Har gjort själv!



Den lilla oron

Härliga nya kurs.
Åtta tvångsuppgifter from hell! I 3D.
Jag är halvvägs ut genom dörren kan man säga.

Vipps

Mera skolarbete blir det närmaste dagarna.
SEN ÄR DET VILA! Och kalas.


Nu ser man vad det är


OCH JAG HAR VÄRLDENS PLAN PÅ GÅNG!
DET BUBBLAR OCH HOPPAR AV FÖRVÄNTNINGAR

Långfredag

Illamående och illustrator.
The work has begun.


Kom långt idag!

Nu: påskmat, must och godis.

Dagen efter

Igår var det jätteroligt. Min klass är bra.
Vi drack vin och sådant och pratade och var glada.
Alla gillade hemmet och bokhyllan. Det var roligt för inredningssjälen.
Nu är det inte roligt. För vi har en tråkig skoldag tillsammans med illustrator.
Jag ska rita ett dörrhandtag inuti. Det är ellipser och sånt igen.
Jag vill inte! Jag är dålig på det här. Jag slarvar, använder inte stödlinjerna, höftar liksom.
Så får man göra om. Läraren skakar på huvudet. Jag lovar mig själv att vara mer nogrann.
Men sen klickar jag som jag vill igen. Och gör om. Gör rätt.
Jag har ont i huvudet nu.

Tråkigt


Bevis på högskolestudier

0-2cd2cb588582a34f722e7f09b27c9715.png

 

vi har haft lektion. I en datasal. Vi gör bilder av följande slag:

Men det är bara på skoj. Det förstår ni ju. På riktigt gör vi fina bilder.

Idag övar vi bara. Inför verkliga prövningar.


Öronomfång

Jag sitter i datasalen och väntar på yoga.
Den börjar 18.30.
Jag är inte ensam i salen, nej nej. Några grabbar från tvåan sitter och spelar gamla hits.
En av dem pratar högt och mycket i telefon.
Han pratar om att han ska skickas till Japan.
Han ska läsa där i ett halvår.
Men han är tveksam, han funderar högt.
Men så övertalar han sig själv.
Han uttrycker sin längtan som "att man får vara på den enda plats där man vill vara på jorden".
Och jag håller med honom, jag blir avundsjuk.
Nu har hans dator gått sönder.
Jag vet mycket om honom. För han är högljudd. Det är han alltid.
Vi har ett hemligt smeknamn på honom.
Men det avslöjar jag inte.
Förrän han är i Japan.
Där han allra helst vill vara.

Vidrigt te

Vad håller ni på med? Inte en endaste kommentar!
Sjukt besviken, sjukt arg!

Nejdå. Men däremot vill jag kräkas av mitt te.
Det har legat i termosen hela dagen ihop med grädde och blivit
riktigt rumsljummet med bismak.
Drack jättegott kaffe med vispad grädde förut på Smak, som är
Eskilstunas bästa, enligt mig.

Nu ska jag redigera semesterbilder för fulla muggar.
Sen ska jag göra ett självporträtt i illustrator.
Sen ska jag gå på min kurs och sen ska jag gå hem och lägga mig.

Skolarbete

Mötet gick bra!
Så nu är det ordnat för framtiden.
Eventuell ångest inför det får vänta, nu kör vi.

Just nu sitter jag i datasalen och ska försöka ta tag i den där filmanalysen.
Jag måste bli färdig med den idag. Jag vill känna mig ledig resten av kvällen.

To be continued...

------------------------------------------

Sådär, sex timmar senare är jag färdig.
Nu är jag trött, sur och hungrig.
Och ensam. Hela skolan är ödslig.
Dessutom får jag gå hem.
Men det har ingen dött av, som vuxna brukar säga.

Det känns som måndag


Vaknar klockan nio, börjar halv tio.
Upp och stressa, iväg med buss och åbäke.
In till skolan, smyga in trettio minuter sen på föreläsning om interaktivt berättande.
Trycka ner mig i en bänkrad, prassla, störa.
Tio minuter senare är det rast.
Basgruppen ska ha möte, tråkigt!
Stressa igenom det, stå i kaffekö i trekvart!
Rusa med varmt kaffe genom kaffeteria, för att hinna till klasskamrater innan lektionen börjar.
Klasskamrater ska gå hem. Blir sittande ensam med kaffet. Lite nopen sådär.
Går inte tillbaka in i klassrummet igen.
Sätter mig i datasalen och känner mig alldeles för fin idag för att det skulle bli såhär.
Jag har ju klänning och allt.

Fredag igen

Även denna vecka blev det fredag, och jag ska rita kugghjul med min lärare.
Men det vill jag inte. Jag är för dålig på linjalarbete och ellipsmallar.

Jag är otroligt seg i hela kroppen. Har börjat Madonnaträna igen, och igår var första gången.
Måste förresten betala karatedräkten så den kommer hem någon gång. En morot för att vilja fortsätta.
Och varför kan det inte sluta snöa? Det måste vara ett tecken på att jag ska köpa de där moonbootsen från monki!

Ikväll är det mer skolarbete som gäller, glädjens filmanalys!
Men det är bra med högskola. Då kan man gå runt och kalla sig akademiker sen
och vara bättre än alla andra.



Jag som framtida professor i "urdöda kulturers användning av spannmål
",
eller något annat som idag inte har betydelse
. Teologi? Det har jag faktiskt velat läsa.

Kvarsittning

Jamen jag sitter väl i skolan med mitt PM, kl arton på kvällen, skriver så fingrarna krampar! (det är för att de har ett tunnt litet mactangentbord här och det blir klen fingersättning, hujedamig).
Idag har jag varit hos syo och ojat mig, jag har haft lektion också, och spridit lite budskap till en lärare så att saker kanske händer! I hope so.

Jag är yr i huvudet, så länge har jag stirrat på skärmen, som är stor och exklusiv (ingen budgetskola inte!) och som bränner sönder hornhinnorna med sin upplösning. Och att det här med CTRL+C, CTRL+V inte fungerar är jag INTE glad över.

En omöjlighet

Jag ligger efter två veckor med mitt PM. Så varför skriver jag inte färdigt det?
Svaret är enkelt, det är omöjligt!
Men inte för att det är svårt, för det är det inte, inte ett dugg. Man behöver bara köra disposition, rubriker, formuleringar och stycken samt lite källhänvisningar tills gränsen för rätt antal sidor är nådd. Det är så man skriver vetenskapliga texter på högskolenivå. Piece of cake.
Det omöjliga ligger i att börja, att engagera sig, att vilja utföra det. Jag vill inte skriva något PM. Därför förblir det oskrivet.
Vilja=förutsättningen för att lyckas med vad som helst. Och utan vilja kan man alltid jobba inom vården.

RSS 2.0