Kärlek!

Vill ni slås av häpnad?
Vill ni bli rörda och glada långt in i hjärtat?
Såklart!



Jag ÄLSKAR det här!

Jag älskar Surya i flytväst och hans fina kullerbyttor.
Det här är mitt absoluta favoritklipp och jag tänker fortsättningsvis, precis som orangutangen, alltid dela med mig av hälften av mitt godis!

Horses




Både hästar och yorkshireterriers är jävligt bra djur, men kanske är dom inte alltid vänner? (se bild 2)


Kan hästar ligga sådär eller är den död?

Tigertämjarn







TOO COOL FOR SCHOOL!

Apkärlek

Änu en gång har jag blivit kär utanför mitt äktenskap, i Rodo och alla spindelaporna på Parken Zoo.





Bilderna är stulna av Madde. That's how I roll!

Fina Maynard!

Jag fick precis ett mail från underbara Shirley McGreal på IPPL som tackade för visat stöd iom utställningen (jag klämde ju in deras namn i tidningen!)
Hon skickade även dessa fina bilder på deras nya gibbon Maynard och hans gosenalle!
Den undre bilden är inte upp och ned, men Maynard är det!





IPPL är nästa års 20 procentare på Ikimono.se
Det är helt klart!

Allas vän

En del vill fotas med kändisar, lite tråkigt tycker jag.
Jag vill fotas med djur!
Så här kommer några djurmöten som varit extra bra!


Jag ger Capucchino vatten<3
Han drog mig i håret ögonblicket efter


Best of the best!
Junior och jag


Tumsugar Latte!
Så ensam


Fina fina Elefanten som grät


Strandhunden som fick fiskgodis!


Hunden vi bar över gallret!


Lasse Berndt! <3


Råttan Otilia.
Jag är inte vacker, men råttan är bra!


Duvmatning i Karlstad. Justdet. Jag gillar duvor också!


Getterna på Parken Zoo!


Den bästa grisen som bet mig lite i fingret
och sedan sprang därifrån och gapade och skrek!
Grisar är så BRA djur. Förstår ni inte det?


Nu ser jag att det saknas en massa bilder.
Så jag får muntligt redogöra för andra bra möten:
  • Närkontakten med lejonpappan på London Zoo. Öga mot öga, hjärta mot hjärta
  • Diabetikerapan Sanka på samma Zoo
  • Fågelmatningen utanför Notre Dame i Paris. Hade pippis i handen och blev ful på alla bilder för jag var så glad
  • Hästarna i Vilsta som jag småpratar med
  • Delfinpuss i Thailand. Nu vet vi ju alla bättre, när det gäller delfiner, men det var roligt att klappa och känna på en. Som gummi känns dom. Underbara.
  • Alla katter och hundar jag möter ute och som jag alltid hälsar på! Jag menar inte att jag rycker tag i dom. Men jag säger ofta hej, och det kan ibland feltolkas av matten eller hussen som hejar tillbaks...
Önskelista på djurmöten då?
Krokodil, Tiger, Haj, Orangutang, Chimpans, Macaque, Gorilla, Isbjörn och Golden Retriver!




Britches

Det här är världens finaste bild.
Den symbolerar hopp och framtidstro.
Apan heter Britches och han räddades från ett labb i Californien 1985
där hans ögon hade sytts ihop för att testa hur bebisapor reagerar utan stimuli från omvärlden.
Det var ingen mirakulös cancerkur man tog fram här inte utan lite tester på måfå
som är helt irrelevanta för mänskligheten.
Han mår bra nu. Han fick en egen Macaque mamma sen och flyttade till ett reservat.
Han fick leva. Men många andra har inte lika stor tur.



Det här var precis vad jag behövde nu.
Delfiner i japan, hundar i kina och apor i USA.
Hur ska jag kunna hjälpa er?
Britches klarade sig. Man KAN göra något!
Med kofot och ett hjärta av guld.

Min vän elefanten



Elefanter har ett rikt känsloliv. De kan skratta, leka och gråta. De kan alltså visa såväl glädje som sorg.

Vår elefant fällde tårar efter trekkingen, när jag och Amanda kramade om den och visade kärlek. Hon blödde från tinningen från elefantförarens hårdhänta behandling. Det gjorde ont att se.
Jag vill att den ska vara glad och inte ha ont av turister och thaikäppar!

Tidszoner



Klockan är tjugo över nio, i Thailand.
Här är det eftermiddag och regnigt.
Det har hänt så mycket under den här resan, så mycket bra.
Jag har träffat så mycket fina djur och så bra människor.
Den här resan var verkligen vändpunkten. Saker har ändrats inuti.
Gibbonapan på min axel heter Junior och är nio månader.
Jag vill bara tillbaka.

In my heart



Jag har precis upptäckt min organisation, mitt kall!

BOS (Borneo Orangutan Survival) stödjer rehabiliteringen av sjuka eller från fångenskap räddade orangutanger i Indonesien. De hjälper även till att skydda vilda orangutanger och regnskogen, som är dera hem. Organisationen finns representerad i drygt tio länder, bland annat Sverige.
Via deras hemsida kan man adoptera en av fyra orangutanger, för endast 75 kr i månaden! Då får man även orangutangens bakgrundshistoria, ett färgfoto och ett certifikat.
På centret finns ungefär 1000 orangutanger och pengarna de samlar in går självklart till allihop, de fyra orangutangerna man adopterar är endast en representation av centret, även om de såklart även existerar som individer.

Jag har adopterat Kesi!

På BOS hemsida kan man läsa:

"Kesi var bara några månader gammal när hon togs om hand. Hon hittades övergiven på ett plantage. Hennes mamma hade dödats av tjuvjägare och Kesi hade fått ena armen avhuggen, och av någon anledning lämnats kvar. När hom kom till lägret var hon ett förvirrat litet barn. Men med tiden har hon kommit att lära sig klättra med sin enda arm, hon gillar att leka med de andra orangutangungarna till sådan grad att hon ofta glömmer att äta ordentligt."


Så hoppa över ett Big Mac & co i månaden och gör något bra för vår värld.
Jag vet annars vart du bor...

För snart fyra år sen


Jag klippte inte kattskrället på den tiden men han har bra sug i blicken!

The love of my life


RSS 2.0