Radioprat

Nu är det bara några få arbetsdagar kvar OCH JAG ÄR LEDSEN FÖR DET!
Jag trivs så bra den här sommaren, och tycker om alla, nästan.
Och nu ska det läggas ner och detta, åvanpå all annan ovisshet, bidrar till melankolin.

Snart kommer Panda med barn på besök.
Är mitt hem barnsäkert? Är det för smutsigt här?
Jag är inget föräldramaterial these days, så är det.
Men jag vill inte att Neo trasslar in sig i plattången för det!

Och jävla Norge. Du  är så besvärlig.
Du lockar och lovar både guld och gröna skogar.
Men du är så ändlöst långt borta.

Och nu till något allvarligt.
Jag brukar lyssna på Sommar i P1 och laddar även ner tidigare sommarpratare, som man kan lyssna på när man är ute och går kroppen smal.
Det finns ju inte hur många som helst, men man chansar och tar namn man känner igen.
Gustav Skarsgård. Far åt helvete.
Han använde sin timma till POETRY SLAM!
Jag avskyr verkligen folk som diktar sig. Och poetry slam är den värsta versformen.
Som en blandning av svensk hiphop och fri vers. Alltid aggressiv med högt tonläge.
Det ska vara rara anekdoter och minneshärvor med fina poänger. Sakligt talande.
INTE RIM OCH RAMSA!
Om ni nu ska hålla  på i TV, låt åtminstone radion vara som den är!
/Gerda Huldin, 87 år i Bredäng

...

Otroligt less på det här.

Check

Det löste sig.
Jag tar med mamma till Göteborg.
Bra, då är det räddat.
Nu är det bara 36346 andra saker kvar.

Katastrof och glädje

Igår hade jag en väldigt bra kväll med T&J.
Man fick ventilera sig och reflektera över saker.

Idag har jag ordnat vissa orosmoment på jobbet.
Det känns  bra.
Jag trivs över lag väldigt bra där.

Men en sak som är värdelös är:
-jag har helt plötsligt ingen att gå på Madonna med!
Karlsloken får inte ledigt. Jag står alldeles ensam på Ullevi som det ser ut nu.
Eller ensam i ordets rätta betydelse blir jag ju inte, men ändå.
Lilla semestern försvann.
Så det måste fixas till och det är jobbig  stress.

Jag har tänkt lite på karriär och sånt också.
Jag kanske kör en helomvändning.
Fast inte imorgon.
Om ett år.
Nu vill jag resa.
Och sova.


Ledig dag

Jag behöver pina coladas!
Idag ska jag berusa mig är det tänkt.
Imorgon är det jobb igen.

Prinsessan drack whiskey i lördags, och välte ett glas i korridoren.
Det luktade lördag i hela boendet. Och han träffade Arvid och Tobbe,
varpå han senare sa:
 -Hälsa din bamse till karl, att han ska vara rädd om dig, annars får han med mig att göra!
Och jag vet att Prinsessan är stark, trots sina 89 år. Han slåss ofta. Så ja, det är en riktig varning:)

Nu ska jag ner och leka med Roxy på Smak.
Så jag borde torka håret och dylikt.
Jag är så dålig på stress.



Back

Ojoj vad jobbigt det är att åka tur & retur till Oslo på en dag.
Och sen är arbetsintervjun fyra minuter lång.
Det blir  ett antiklimax utan dess like.
Men jag tror det gick bra. Det är tal om provjobb.
Men ack så snurrigt det är i huvudet nu.

Imorgon Norge

Ajaj mina ben. Träningsvärk.
Dom vill vila hela dagen, men det går inte för jag ska rusa efter gamla hela kvällen.

Imorgon åker vi till Oslo, TVÅ arbetsintervjuer väntar!
Jag är nervös och pepp.

Nu ska jag trolla fram pengar och köpa yoghurt.
Det är den bästa maten.

Och idag kommer Prinsessan tillbaks till jobbet!

Förtydligande om Oslo

Jag ska på arbetsintervju alltså.
OCH JAG VILL HA JOBBET!

Det går bra det här ändå

Motgångar och bekymmer=vardagsmat den här våren.
Men två bra besked den här veckan, ett idag.
Men det är ju självklart så att ett hinder återstår.
Varför bryta ett vinnande koncept?:)

Jag har tänkt lite, det gör jag när jag promenerar.
Jag hamnade på larvstadiet igen, det gör man när man mår dåligt.
Nu vilar jag i en puppa, en slags tranformations kokong.
Snart är jag färdig och då blir jag en fjäril. Metaforiskt.
Det här händer hur många gånger som helst under livet.
Men det är inte alltid man blir den där fjärillen. Det blir man bara
om man ser möjligheterna med motgångarna.
Gör man det inte så går man runt i kokongen och trasslar in sig.
Eller så kryper man som en larv tills någon kråka äter upp en.
Jag tycker om kråkor, men jag blir ingens mat!

Jag är glad för det här med Oslo. Det är en skänk från åvan.
Ingenting eller ingen får stå i min väg nu.
Det är lite det som är utmaningen.
Och idén med det hela.

Nu ska jag äta mat och sen ska jag ut i solen igen och vara glad.
DET LÖSER SIG.

Om en vecka...

Då åker jag till Oslo.
Det bara är så.

Angelina



Jag är tamejtusan skillad med blyerts också.
Solprickar från persienn.

Tisdag

Ny vecka, för idag börjar jag jobba.
Bara 16 dagar kvar dock.
Det är bra. Men man vill ha pengar.

Har kollat lite på årets resplaner. Det kan ju gå vägen.
Bila från här till Nice i Frankrike.
Via Tyskland och in i Holland en sväng.
Vem vill följa med?
Vi ska campa på vägen också.
Vuxenresa.

På lördag har jag tänkt besöka min gudson.
Jag är mycket spänd och fixar och trixar med hans saker.

Nu ska jag ut och gå, igen.
Igår gick jag 11.8 km.
Idag 7,6.
Minus 10 cm bukfett mätte jag i morse.
På tre veckor, det är bra.
Jag ska plocka upp ett igelkottskinn idag.
Till det behöver jag vuxenhjälp. Man måste garva det, skinnet alltså. Ej skratta.

Parken zoo









Grisar, getter, älskade gibbons och matsäck!
En bra utflykt.

Trynemjöl

Det är snus. På skånska.
Jag vill inte kommentera detta.

Upp stiger solen

Regn igen. Ej nöjd.
Men idag får vi besök av bra människor och då får man glad mun.
Min smoothie smakar skolbanan,  sån som legat länge i ryggsäcken.
Kanske för att jag använde en sån banan.

Jag är fortfarande förkyld. Nu kommer slemmet!
Gick lilla rundan med Arvid och harklade hela vägen.

Idag ska jag maila några fiskaremän om jobb.
Utöver det så orkar jag inte bekymra mig mer om den
drastiska flytten. DET SKA GÅ!
Man måste våga lite också. Eller mycket.

Nu ska jag våga bleka håret lite mera.
Det är sådär äckligt halmgult nu så att man hytter
med näven åt sin egen spegelbild.

Förkyld

Till den milda grad!
Så jag är hemma och kurerar mig, eller mest är jag ute och går.
Det är det bästa jag vet just nu.
Men jag saknar Prinsessan på jobbet.
Har han åkt hem nästa vecka blir jag bara arg.


Idag gick jag till Torshälla på morgonen.
Trodde att det skulle vara en mil men det är bara 8 km.
Man börjar bli petig med avstånden.
Besvärlig. Och fånig såklart.

I helgen får vi besök. Hoppas det är sol då.
Jag har köpt silvershampo.
Jag orkar bara inte vänta mer.

Arbetsvecka 1 slut

Ja vad händer här borta?
Jag har nyss jobbat helg. Det var lugnt och bra, easy money.
Min bästis Prinsessan fick fem portioner sill till frukost idag.
Han är mycket söt och lyfter tillvaron i landstingskorridorerna.

Jag har gått ungefär minst 6 km varje dag den här veckan. Idag gick jag 8.
Kanske kan man snart lägga ett cigarettpaket mellan låren utan att dom snuddar vid?
Och sedan utöka med mobil, fjärrkontroll m.m som vi brukar göra mellan Arvids framben när han sitter bredbent.
Vi får hoppas.

Annars då?
Håret driver mig till vansinne!
Jag mår illa av att folk tror att jag ser ut såhär på riktigt. Jag är ju bara i limbo!
Men det är bättre att låta folk syna håret för sig själva utan att man säger något i försvar hela tiden.
Det kan ju verka osäkert.
Bara en idiot tror att man valde brandgult ur färgspektrat med flit.

Jag hoppas att det snart blir fint väder igen, jag tycker inte om det här ovarma.
Jag är ledig nästa vecka i flera dagar och vill sprida den röda färg som inträffat
på höger lår även till vänster sida.
Men jag har otur med utseendet nu. Det kan man bara konstatera.

Här ska ni få se något att skratta rått åt, och kom ihåg att göra det också.

Gudmor

Igår föddes Camillas lilla Neo, och jag är så glad.
Men det är svårt att föreställa sig att ens bästa vän helst plötsligt är förälder.
Man känner sig inte äldre än tretton hälften av tiden. Men så är man kapabel till något sånt här.
Grattis och all lycka till er<3
Jag måste lära mig sticka nu.

The haunting in connecticut

Min blogg är inte rolig längre, jag vet. Men jag jobbar och sådär. Då blir det så.
Men jag tänkte tipsa om en film som är bland det värsta jag sett sen The strangers.
Den här. Jag mår liksom dåligt inuti sen igår. Det är bra omdöme för skräck.
Nu ska jag sova. Arbetsplikt imorgon.

RSS 2.0